Sluta värna pensionssystemet framför människorna

Det nuvarande svenska pensionssystemet infördes på 1990-talet med ambitionen att ge människor en rimlig pension efter ett långt arbetsliv. Men snart trettio år efter införandet kan många av oss konstatera att utfallet inte motsvarat förväntningarna. Den allmänna pensionen skulle hamna på omkring 60 procent av slutlönen för att utgöra den grundtrygghet som man hade för avsikt att skapa med systemet, men i praktiken har det landat på knappt hälften av slutlönen. Arbetsvärlden har tidigare uppmärksammat utvecklingen.

Hur kunde det bli så?

En vanlig förklaring är att medellivslängden har ökat snabbare än vad man räknade med när systemet konstruerades. När pensionen ska fördelas över fler år blir den årliga utbetalningen lägre om inte andra delar av systemet förändras. Därför beslutade riksdagen 2019 om en höjning av pensionsåldrarna.

Men det finns en annan, minst lika viktig, del av förklaringen. När pensionssystemet infördes var tanken att pensionsavgiften skulle motsvara 18,5 procent av den pensionsgrundande inkomsten. I praktiken har den effektiva avgiften länge motsvarat omkring 17,2 procent. Frågan om avgiftsnivån har därmed stor betydelse för diskussionen om varför pensionerna inte når de nivåer som många förväntar sig.

Det är just den frågan som pensionsavgiftsutredningen nu har bidragit till att sätta på dagordningen. Och det är hög tid. För när pensionsnivåerna inte räcker till har ansvaret för den ekonomiska tryggheten i allt högre grad förskjutits till tjänstepensioner och privat sparande. Den allmänna pensionen, som ska utgöra grunden för den ekonomiska tryggheten efter arbetslivet, har inte levererat tillräckligt.

Men pensionssystemets brister handlar inte bara om procentsatser och tekniska beräkningar. De handlar om verkliga människors livsöden.

Tidigare i år undersökte Handels vilka konsekvenser de låga pensionerna får för våra pensionärsmedlemmar. Resultaten visar hur långt det kan vara mellan pensionssystemets ambitioner och människors verklighet.

Den genomsnittliga pensionärsmedlemmen i Handels hade knappt 13 000 kronor i allmän pension efter skatt. Med tjänstepensionen inräknad uppgick den genomsnittliga pensionen till 16 490 kronor, vilket för den undersökta perioden ligger omkring fattigdomsgränsen. Det är en ekonomisk verklighet där utrymmet för oförutsedda utgifter och ett socialt liv kan vara mycket begränsat.

Samtidigt är närmare 90 % av Handels kvinnliga pensionärsmedlemmar beroende av garantipensionen. Bland männen är det drygt hälften 51%.

Bakom siffrorna finns människor som har arbetat i decennier, försörjt sina familjer och bidragit till att få Sverige att fungera. Ändå beskriver många en känsla av att ha blivit svikna av systemet. Ett långt yrkesliv har inte gett den ekonomiska självständighet de hade räknat med.

I Handels undersökning återkommer berättelser om att känna sig mindre värd, att förlora sin självständighet och att inte kunna försörja sig själv efter mer än 40 år i arbete. Det är erfarenheter som säger något grundläggande om pensionssystemets legitimitet. Den som har arbetat ett helt liv ska inte behöva undra om arbetsinsatsen var värd så lite.

För många handlar vardagen dessutom om att överleva snarare än att leva. Resor, kultur, fritidsaktiviteter och nya kläder väljs bort. Umgänget med barn, barnbarn och vänner begränsas när även mindre aktiviteter innebär kostnader som pensionen inte räcker till. Vissa tackar nej till sociala sammanhang och riskerar att bli alltmer isolerade.

Den ekonomiska pressen påverkar också hälsan. Tandvård och nya glasögon skjuts upp eller väljs bort. En del avstår från sådant de behöver, och oron för att bli sjuk förstärks av vetskapen om att ekonomin kanske inte klarar ytterligare utgifter.

För Handels är utgångspunkten enkel: Den allmänna pensionen måste ge en rimlig ekonomisk trygghet efter ett långt arbetsliv. Därför behöver pensionsavgifterna höjas.

Handels delar LO:s bedömning att avgifterna behöver öka med 2–3 procentenheter för att pensionerna ska kunna motsvara minst 62 procent av slutlönen. Enligt LO skulle pensionsavgiftshöjning från 17,21 till 20,5 procent leda till just detta i de flesta årskullar, vilket skulle innebära att vi inte behöva arbeta så länge som föreslagits.

Med andra ord måste vi sluta behandla höjd pensionsålder som den självklara lösningen på pensionssystemets problem.

Alla lever inte lika länge, och alla har inte samma förutsättningar att arbeta högt upp i åldrarna. Skillnader i hälsa och livslängd hänger samman med socioekonomiska villkor och ojämlikhet. Den som har ett fysiskt krävande arbete och började arbeta tidigt har inte nödvändigtvis samma möjligheter att förlänga arbetslivet som den som har ett mindre slitsamt arbete.

Handels rapport om medlemmarnas syn på pensionerna visar att endast en av fyra inom Handels arbetaryrken tror att de kommer att klara av att arbeta fram till pensionsåldern. Det borde få politikerna att ställa fler frågor om hur pensionssystemet är konstruerat – inte bara om hur länge människor förväntas arbeta.

Beräkningen av riktåldern behöver därför omprövas. Ett rättvist pensionssystem måste ta större hänsyn till att människors arbetsliv, hälsa och förutsättningar ser olika ut.

När den allmänna pensionen inte räcker till har tjänstepensionen fått en allt större betydelse för den slutliga pensionen. Därmed har också arbetsmarknadens parter fått ett större ansvar för att kompensera för bristerna i det offentliga pensionssystemet.

Tjänstepensionen är viktig och ska fortsätta att utvecklas genom kollektivavtal. Men den kan inte ersätta den allmänna pensionens grundläggande uppgift. Alla ska inte behöva vara beroende av stora avsättningar via arbetsgivaren eller ett privat sparande för att få en rimlig ekonomisk trygghet efter arbetslivet.

När tjänstepensionen får kompensera för en otillräcklig allmän pension riskerar vi dessutom att flytta fokus från det politiska ansvar som faktiskt finns. Diskussionen om hur pensionerna ska stärkas får inte reduceras till en fråga om hur arbetsmarknadens parter eller den enskilda individen ska täcka upp för systemets brister.

Förhoppningsvis blir nu pensionsavgiftsutredningen startskottet för en bredare diskussion om vad den allmänna pensionen ska leverera.

För Handels är riktningen tydlig. Den som har arbetat ett helt liv ska kunna lita på att pensionen går att leva på. Det är pensionssystemet som måste justeras, inte människors förväntningar på det.

Läs mer om Handels förslag Handels medlemmar om pensionerna - Handels valserie 2026